I arbetslöshetens Sverige är det förbaskat mycket att göra. Alla som fortfarande jobbar verkar jobba jämt. Hur ska man annars tolka söndagsupplevelsen att få svar från fyra olika personer i jobbrelaterade ärenden en söndag? Och då pratar vi inte människor i serviceyrken, sjukvård eller andra branscher där man har schemalagd tid på helgen.

En elak ironi känns det i varje fall som. För oss som ägnar (för) mycket tid åt jobbet kan det alltså vara nyttigt att påminna sig om att motsatsen hade varit mycket värre.

Tur att man jobbar i ett enmansföretag. Här vid datorn har det varit få varsel, förutom en och annan föraning om jag kanske borde göra nåt annat nån kväll.