Människan har tydligen sina begränsningar. Nådde en form av delmål efter 4 veckors hyperintensivt jobb och då blev det liksom… tomt. Tappad fart. Och bloggen fick vila en vecka.

Andra tydliga tecken på PMA (jag uppfann just Poststressrelaterad Mental Avdomning) blev också en följd. Exempel Sätter mig på kvällen vid datorn för ren nöjeskoll på webben. Ny musik var en av spaningarna så jag sätter på mig hörlurarna och börjar susa runt. Men jag hamnar på lite annat än musik, konstaterade jag efter tjugo minuter med hörlurar men utan ljud. Måste vara känslan av svampiga öron som var lockelsen.

Under arbetsdagen innan detta stal jag ett studiebesök. Det kliver in två yngre kvinnor på kontoret och presenterar sig med hänvisning till ett telefonsamtal. Känner inte igen besökarna, än mindre kan jag erinra mig nåt telefonsamtal. Men dom frågade efter Jonas Lundqvist och då så… Bara att hålla god min och försöka lirka ur dom avsikten med besöket.

Lite information om yrket var själva huvudorsaken och serviceminded som jag är så åstadkom jag en timme  improviserade information. Nånstans tyckte jag mig ana en fundersam rynka mellan ögonen hos den av damerna som hade ordnat mötet. Speciellt när jag började berätta att jag ju inte jobbade på reklambyrån intill utan hade mitt eget informationsföretag.

Nåväl, de tackade och såg ändå ganska nöjda ut när de gick. Något förundrad var däremot kollegan/namnen Lundqvist som suttit och väntat en timme på ett studiebesök som aldrig dök upp.

Men nu har PMA-veckan passerats och jag är på banan igen.