Först blev jag förvånad. Tigger karln? En vinterkväll på Anderstorp i Skellefteå? Scenen var onekligen ovanlig i vår småstadshåla.

Han kliver fram och undrar om vi har några pengar. Den försynta tonen varslade inte om rån. Behövde han växel till en telefonautomat? Knappast, finns väl inga kvar. ”Nja, tyvärr har jag inga kontanter.”  Vilket var sant om man undantar en 500-kronorssedel, men det var kanske att ta i.

”Men kan vi hjälpa dig på nåt sätt”, försökte jag, fortfarande inte helt övertygad om att han tiggde pengar. ”Vad ska du ha dom till?”  En axelryckning ”nja, jag behöver bara lite grann” blev det undvikande svaret. Och kort tog han inte.

Ja, inte kunde jag bistå med kontanter och kände mig förvånad och fundersam när jag satte mig i fläsk-Audin och styrde hemåt.
(Foto: Cheo70 / Creative commons-license)