Fy fan för tjeckisk skuggteater. Så tänkte jag ibland som barn, möjligtvis med reservation för att jag hunnit lära mig svordomar. Jag var nog en krass liten unge som inte ville ha fantasi utan raka besked hur det förhöll sig. Fortfarande krass, men med mycket större intresse för fantasin och teater, så jobbar jag kanske med det jag borde göra: projektleda kulturprojekt. Bland annat.

Vad som påminde mig om det där? Utanför min neddragna soljalusi utspelas skuggteater. En spännande  föreställning kallad ”Snöröjarna skottar taket och petar samtidigt ned snö från markiserna utanför mitt fönster”. Drama, naturkraft, vardagsrelasim – allt i en enda spännande mix.

Men den marknadsförare som gav föreställningen namn ska nog se sig om efter ett nytt jobb. Snöröjare?