Med en smidig rörelse smekte jag på mig de nya skidorna. Greppade stavens handtag av portugisisk kork och gled mjukt ut i spåret. Kände på snön de första metrarna. Den var med mig. Släppte sedan loss i några minuters mjukt diagonalande, kände att det fanns en kraft inom mig som snabbt lockade fram skejt uppför den första branta backen. Uppe på krönet gick jag tillbaka till en klassisk diagonal. Det kändes bra, kroppen hade tagit över och styrde sig själv i en lugn men vägvinnande rytm…

In your f****ng dreams!

Tog fem minuter att fatta att det satt en gummibit, transportsäkring förmodligen, i vägen på bindningen. Halkade sen iväg på de där smala fjantbitarna till skidor. Sökte febrilt efter nån typ av åkstil jag haft för tjugo år sedan och flåsade hysteriskt redan i första backen. Ja, eller svagt motlut då. Blev omåkt av ett koppel femton år äldre herrar. Uppskattar att förbipasserande åkare samanlagt var ca 480 år äldre än mig. Räknat på de första tre kilometrarna.

Men härligt var det!