Bara att erkänna: man är en enkel konstruktion. Några goda vänner, god mat, bra vin och därtill ett gott väder och vips har man en kväll som symbol för hela sommaren 2009. Mer behövs inte. För visst är det så vi kommer att minnas den här sommaren – varmt och gött och trevligt? (Hade det varit VM-år så hade vi dessutom säkert tagit brons igen.) Härmed är den varma sommaren 2009 manifesterad medelst ovan nämnda attribut. Skit samma om det sen blir blir drivis till knäna resten av sommaren.

Manifestera –  där har vi något av pudelns pärla. För visst är det så, vi behöver en väldigt konkret upplevelse för att verkligen förstå och verkligen  bevara de där stunderna som verkligen är. De stunder som är sommar, som är vinter, som är familj, som är liv…  och så vidare.

För tänk efter: hur många egentliga minnen har du av just den där sommaren? Nä just det – det var en enda kväll, ett enda dopp i ett spegelblankt hav, ett leeende och ett garv eller en enda sol som klättrar upp bakom en horisont. Enstaka men jäkligt konkreta exponeringar av en scen som innehåller allt, hela storyn, hela känslan.

Det lilla som symbol för det stora.