40 blåsare utan hjärna. Kjell Alinge och Janne Forsell myntade uttrycket i sin radioserie Hemma hos. Vi tyckte det var väldigt fränt, som det hette på  1970-talet. I översättning till nutidssvenska blir det väl typ coolt. Egentligen lät det kanske mest bara som svammel, infall, knasiga dialektförsök och jobbigheter, men dom ville också säga nåt på allvar tror jag. Och vi gillade det hårt. De bevingade uttrycken blev många. Lyssna här.

Blev påmind om detta när jag såg att Blood, Sweat and Tears ska spela på Umeå Jazzfestival. Det var dom som inspirerade Alinge till den drastiska beskrivningen av blåsarna. BS&T nu? Ja, förmodligen är det mer nostalgi än musikaliskt nyskapande. Men lite nostalgi kan man alltid rymma. Jag får se det som musikhistorisk forskning.